Den 3 april i år fick jag äntligen mailet jag längtat efter sedan jag hade förmånen att fotografera under Alive 2024 – pressinbjudan att få fota även i år.
Den 24 juni kom informationen om hur och var vi skulle hämta våra pressbrickor, och jag började planera helgen noggrant för att hinna se så många artister som möjligt.
Men sen kom beskedet – den 30 juni, alltså bara två dagar före festivalstart – att de överbokat pressackrediteringarna på grund av det stora intresset.
Jag har egentligen inga problem med att stå över – jag vet att min plattform är liten och att festivalen behöver all den starka marknadsföring de kan få för att fortsätta växa.
Men med det sagt… luften gick ur mig. Och det hjälpte inte att regnet öste ner när festivalen drog igång idag kl. 17.
När fotomöjligheten försvann fanns det egentligen bara ett dragplåster kvar för mig idag: Europe.
Min man, som jobbar under festivaldagarna, kom hem vid fem. Vi sa att om regnet upphör till deras spelning, så går vi – annars stannar vi hemma.
Vid åtta-tiden klarnade det upp, och vi gjorde oss i ordning för att ta oss dit. Och jag är så glad att vi gick.
Det var härligt att möta glada människor och glida runt i lervällingen 😅
Jag tänkte försöka dokumentera festivalen med mobilbilder under helgen – och här är några jag tog ikväll.
Att vandra omkring i lera kanske inte är det mest glamorösa, men det bidrar ändå till stämningen.
Jag kan riktigt se mig själv halka och landa raklång i sörjan 🤣🤣🤣
Och ja – pommes är ett måste på festival, trots att jag försöker hålla diet 😅 Tur att vi rörde på oss lite, så att jag har några kalorier att spela med…
Vi gjorde ett kort stopp på Blitz där Otis Kerp spelade, men promenaden till festivalen gjorde mig akut kissnödig, så jag fick lämna och ställa mig i kön till toaletterna.
Det är så mycket värme bland folk på den här festivalen – jag fick ett riktigt härligt samtal med fyra tjejer i kön. Och trots att den var lång, gick det snabbt.
Jag hann precis ”pudra näsan” innan det var dags för det jag kom för – Europe.
Jag såg dem i Furuvik för ett par år sedan, tror jag, och det är lite bitterljuvt att se bilderna från den kvällen kontra bilderna jag tog i kväll.
Men, men… vad är väl en plats i diket framför scenen mot att stå här, mitt i publikhavet i öltältet (för det är faktiskt där man ser bäst 😅)
Och dessutom fick jag stå bredvid mannen jag älskar ❤️
Min fina kärlek jobbar även imorgon och börjar tidigt, så vi valde att gå hem efter några låtar.
På vägen tillbaka reflekterade jag lite – jag har en tendens att vara lite långsint (inte något jag är särskilt stolt över).
Kanske är det lika bra att jag inte har kameran med mig i år, kroppen är inte i toppform direkt.
Samtidigt undrar jag om jag hade orkat lite mer om jag haft ett tydligt uppdrag. Just nu finns det lite för mycket tid att känna efter.
Men jag ska verkligen försöka njuta så mycket jag kan under helgen – och ta så många mobilbilder som möjligt. Något blir säkert bra.
Ha en underbar helg
Kram Mia🥰🌻