Alivefestivalen 2025 – regn, rytmer och ren magi 🎶🌧️
SMHI lovade regn hela dagen – och lite extra regn lagom till klockan 17, precis när festivalen skulle dra igång. Så morgonen började med regnkappe-jakt för yours truly. Min man googlade snabbt fram att Jula i Falun hade en i storlek XL, så det blev en spontan biltur dit för att inhandla den – och samtidigt fixa lunchen vi lovat att bjuda våra vänner på innan festivalen. Grillade hamburgare stod på menyn!
När vi entrerade festivalområdet var det nästan uppehåll i regnet – hoppet tändes om en någorlunda torr kväll. Men så fort första akten drog igång kom regnet… som på beställning.
🎸 Jimi Hendrix i storbandstappning med Claes Yngström och Tuna Brass Big Band – där vi faktiskt kände några i bandet! Jag har inte lyssnat så mycket på Hendrix tidigare, men i den här tappningen passade det mig perfekt. Nu är jag lite sugen på att lyssna på originalen bara för att jämföra. Claes har jag gillat i många år, och för att vara 72 år så sjunger och spelar han otroligt bra! Med sig hade de dessutom tre galanta damer som satte pricken över i:et med sin stämsång.
🍺 En öl under ett träd i Oppegårds servering – i ösregn. Jag beundrar verkligen alla som arbetar på festivalen. Med leenden på läpparna skrapade de bort vattnet från borden så vi fick en hyfsat torr plats att slå oss ner på. Jag är så tacksam för min regnkappa… bästa köpet i sommar – än så länge! 😉
🌲 Anamea – det var så skönt att få komma in från regnet. Deras musik var avskalad, vacker, nästan drömsk. Sån där musik jag gärna lyssnar på när jag jobbar. Vackert scenspråk. Det här vill jag höra igen – helst i skogen eller på en fjälltopp. 🥰❤️
💃 Kaliffa – torrare och lite varmare tog vi oss vidare till Summer-scenen. Jag fick faktiskt googla – i min värld var Kaliffa en afrikansk kvinna med fantastisk soulröst… men nej! Det visade sig vara en man i sina bästa år som levererade partymusik med så mycket energi att kroppen skrek: ”Jag vill dansa!” Så det gjorde jag. 😄
🎧 Jag måste börja förbereda mig bättre inför festivaler. Mer radio, mindre poddar – och kanske lite mindre Richard Marx också, haha.
🔥 Blues Pills – wow, vilken upplevelse! Sångerskan levererade både röstmässigt och scenmässigt. Och den vikarierande trummisen? Stencool. Jag vill ha mer!
🎤 Newkid – en av de akter jag sett fram emot mest… men tyvärr blev det ett antiklimax. Han är ju så bra, men varför stod han själv på scen? Med ett grymt band och körsångare hade det blivit magi. Bra – men det lämnade mer att önska.
🍟 Äntligen lite pommes! Min man var hungrigare än jag och slog till på en Shawarma Arabi – typ en kycklingkebab i tacobröd med pommes. Mmm… gott och välgörande.
🌦️ Regnet kom och gick efter att vi lämnat Alives enda inomhusscen vid 19-tiden. Helt okej ändå. Medan vi stod och åt och pratade med några vänner höll vi nästan på att missa nästa akt…
🤘 Noice – kult på riktigt! Jag har inte lyssnat på dem sedan jag träffade min man för 28 år sen, men jag kunde ändå alla refränger. 🤩 Och det trots att jag var ett Gyllene Tider-fan! (Säg inget… jag hade faktiskt två skivor med Noice. 😅)
💃 Men nu började kroppen säga ifrån. Jag dansade och sjöng med, men ryggen började protestera. Som tur var träffade vi min danspartner genom livet – hon hjälpte mig hålla mig uppe.
🎸 Algie Echos – min mans önskemål. Sångerskan hade en otrolig pipa, och körtjejerna passade perfekt. Jag älskar gitarrljudet – och kompet var riktigt, riktigt bra. 🥰
🪑 Tyvärr gjorde vi misstaget att sätta oss ner en stund. Inte det bästa för formen. Men jag hade två akter kvar jag ville se: Hoffmaestro och Maja Ivarsson.
🥳 Hoffmaestro – ännu ett bevis på att jag måste kolla upp artisterna bättre. Jag trodde det var hårdrock, hahaha! Men nej – det här var party på hög nivå. Grymma musiker, fantastiska stämmor, ett gung som fick hela kroppen att vilja dansa igen. Men sittpausen innan gjorde sig påmind. Kroppen sa stopp – så vi började vandra hemåt.
📸 Jag fick tyvärr inte fota i år. Det hade varit så roligt att få ta bilder – vissa artister mer än andra. Jag gör ett försök nästa år igen, och hoppas jag får chansen då. Jag inser verkligen att det var en ynnest att få fotografera förra året. Men vem vet – jag håller tummarna!
💛 Tack Alive för en fantastisk festival – trots regn och ryggont. Vi ses igen nästa år.
Ha det fint – och tack för att du läser 💫
Kram, Mia