Påfylld själ, urtömd kropp….

2 maj 2022

För några dagar sen blev jag kontaktad av en av mina vänner som behövde sällskap på en konsert, hon hade en biljett över. Först tänkte jag att nej….jag orkar inte… är för trött, har för ont, alla ursäkter du kan tänka….

Men när jag tänkt ett varv till så tänkte jag att jag behöver det här och Ullis är den bästa att hänga med när man går på konsert….. för hon vill ochså dansa….

Jag vaknade igår (söndag) morgon och kände att nej, varför, jag vill ju bara sitta hemma och tycka synd om mig. Men det kan man ju inte göra när man har lovat att följa med så jag försökte peppa upp mig. 

Ullis kom och hämtade mig och resan mot Gävle började. Jag och Ullis träffas inte jätteofta men det var som vi träffades igår. Tiden i bilen bara flög förbi och det var så härligt att prata med någon som förstår hur det är att leva med en kropp som inte vill. Kände mig lite mer pepp, när vi väl kom fram.

När Magnus Carlsson tog första tonen var det som att jag blev 20 igen, innan kroppen ballade ur, och jag bara dansade tillsammans med Ullis och tonerna från Magnus röst och musik. Allt från dansband, latino, disco till schlager. Det var en himla tur att han i mitten lyckades få in en ballad så att man fick sitta lite. 

Platserna vi hade tillät att vi kunde stå och dansa hela konserten och låta våra kroppar njuta av härliga ryttmer utan att störa de som stod bakom. Vi fick smickrande kommentarer från personalen när vi gick för dom tyckte att det var underbart att vi njöt av showen. Fler människor borde låta sig ryckas med av musiken och bara röra sig i takt eller otakt om det är lättare.

Jag kände verkligen att jag fyllde på själen igår. Jag har saknat att dansa, det är liksom min grej, jag har aldrig varit en hänga i baren tjej utan dansgolvet är min plats. Jag är av hela mitt hjärta så glad att Ullis fick mig med ut igår det behövde jag.

Idag är dagen efter…..

Min själ är fortfarande full av energi men min kropp…ajajaj…. Den får betala priset.

Jag har sjukt ont och är lite mer yr än vanligt i huvudet (notera att jag var som vanligt nykter igår) Det är inte helt enkelt att hålla upp kroppen idag, jag är tacksam över att jag börjar sent idag. Behövde dock handla som är tur för då behövde jag tvinga mig upp och komma igång.

De flesta av mina intressen som fyller på min själ, är inte kompatibla med min kropp, men jag har lärt mig att det är helt ok att må lite skit för att få uppleva kvällar som igår.

Så kontentan av gårdagen är. Själen påfylld på ett helt underbart sätt….

Kroppen får jag ta hand om under veckan… det var det värt….

Jag börjar med att skämma bort kroppen med lite glass, banan, grädde och chokladsås 🙂

Ha en underbar dag!

Än så länge går det bra….

21 april 2021

Dag 10 på mitt nya liv…. jag är tillräckligt motiverad för att fortsätta. Bara 141 dagar kvar på fas 2 (första fasen var bara 4 dagar).

Hypnosen är spännande, jag ska gå minst 10 ggr och det är en massa hemuppgifter, förstår att detta kommer på något sätt att förändra mitt liv. Jag har fått 3 förinspelade program som jag ska försöka göra ett om dagen så att jag vänjer mig vid hennes röst, dom gillar jag mycket, men jag ska också försätta mig i egen hypnos och ställa frågor till mig själv, dom är svårare. I måndags under hypnosen fick jag en känsla av att jag vill måla, så nu har jag köpt hem en Canvas och färg och ska snart sätta mig och testa. Jag har aldrig målat på känn förut utan bara bestämt, så det här ska bli spännande…..
Jag har fått i uppgift att skriva massa positiva saker om mig själv denna vecka…. inte riktigt så lätt som man tror, men jag kämpar vidare.

Ha en alldeles fantastisk dag
Kram Mia

Förändringar

12 april 2021

Vaknade idag och såg snön…. vilken tur att jag inte satte upp min Fatboy i helgen….. Snön är vacker men nu får den väl ändå vänta till november….

Jag har planerat en förändring i några veckor nu. Dags att återigen ta tag i att ta hand om mig och min kropp. Ställde mig på vågen i morse och jag har just nu 900 g kvar till 100 kg, inte undra på att kroppen inte orkar längre. Mina fötter skriker varje gång jag ställer mig på dom och mina knän gör så ont i trappor. Jag måste gå ner i vikt, annars kommer jag inte orka jobba längre och det vore en katastrof. När man har den kroppen som jag har så kan man inte träna sig ner i vikt utan jag måste på något sätt äta annorlunda. Jag använder mat som tröst och värkmedicin. Jag äter nästan aldrig värktabletter för det klarar inte min mage av, men mat, godis och annat onyttigt, det klarar den bättre. På något galet sätt så tycker jag att viktuppgång med alla problem som det för med sig är bättre än att få magsår om jag skulle välja medicin. Pest eller kolera….. vad skulle du välja.

Jag förstår att mitt ätande inte är sunt, men jag blir som en björnmamma som ska rädda sina ungar om du kommer i vägen, när någon i min närhet påpekar att jag borde låta bli att äta chokladkakan, chipspåsen (som jag inte ens gillar så mycket) eller ta en till portion. Jag är expert på att banta, har testat alla dieter och gått ner i vikt…. många gånger…. men har inte hittat något som funkar i längden för jag orkar inte hålla i. Det går bra 6 månader tills jag nått min trivselvikt, sen är det ju bara att börja äta och då slår det till och jag överäter.

Nu idag så ska jag testa några nya saker. Jag ska prova en ny diet, vet inte hur klokt det är än, men den ska, om jag klarar det ta ett år och då kanske jag har gått över någon sorts gräns så att kroppen vant sig med det nya och kan hålla sig där. Men jag ska också testa hypnos för att se om det finns något i mitt undermedvetna som triggar igång mitt ätande. Jag är både nervös och nyfiken, ska bli så spännande och se om jag kan slappna av så mycket att hon kan få mig dit hon vill.

Här är mitt mått på att jag sköter mig, de första 150 dagarna. En efter en ska klippas bort på vägen och förhoppningsvis är det en morot till att klara av det här….

Ha en underbar dag!

Kram Mia

3 träninspass!!

25 jan 2021

Förra veckan fick jag till 3 träningspass, 2 yoga och 1 rodd (5 min på lägsta nivån)

Känns ändå bra att vara igång….

Varje gång min kropp bestämmer sig för att sacka ihop så äter jag mängder av godis och annat onyttigt för att bedöva det onda. Jag försöker undvika värktabletter då jag får så ont i magen av dom så då blir maten en snuttefilt. Jag är expert på att komma med ursäkter så hela hösten var en enda ursäkt för att julen snart ändå är här.

Detta har då resulterat i att jag kommer inte i en enda av mina vinterkläder så när vi skulle ut och grilla korv med våra vänner så hade jag inget att klä på mig…..
Jag blir så vansinnigt irriterad på mig själv när jag faktiskt vet varför men gör inget åt det.

Så varför inte försöka att ta tag i det också…. hmmm… börjar bli många saker att hålla reda på.

Idag är det måndag och jag ska yoga kl 11, men först ska jag åka och handla lite mat och sen träffa min räddare i nöden, Lina på Dalarnas Smärtklinik. Det är hon som hjälper mig att andas….

Så nu har jag inte tid med det här.

Ha en underbar dag!

Kram Mia

Min första arbetsvecka 2021 är till ända.

18 jan 2021

Jag fick lov att ta lite mer ledigt än jag tänkt i mellandagarna då min kropp bestämde sig för att den behövde mer vila än jag ville ge den. Så föregående vecka har varit både skön och lite tung. Jag har ju världens bästa jobb, vilket underlättar när kroppen stävar emot.

När jag hade min ”kick off” i början av januari så bestämde jag att 2021 måste jag börja träna om jag ska orka jobba i framtiden. Jag har fokuserat så mycket på jobbet, för att det är där jag känner mig frisk, att jag har blivit sämre i min kropp. Tyvärr så innebär det att jag måste begränsa min arbetstid så att jag orkar träna. Så från och med nu kommer jag att begränsa mina tider till 6 kunder/vecka. Ett tufft beslut att ta, men förhoppningsvis kommer det att göra så att jag kan jobba lite mer framöver. Min hjärna och jag har så mycket kvar att ge så vi måste nog ta hand om kroppen denna gång.

Bli inte rädda nu för att boka in er, ni kanske bara får vänta lite längre på en tid, eller vara ute i god tid när jag släpper tiderna 😉 ….. Jag vill ju ta hand om er så mycket jag orkar då ni är fortfarande är de få stunder jag får känna mig frisk och för mig är det så viktigt att få känna mig frisk.

En del av min träningsplan är att jag ska yoga online med underbara Anette Wallander på AW Friskvård. så idag kl 11 är det dags. Jag har gjort i ordning ungarnas träningsrum med kuddar och madrass så jag är redo 😀 10 måndagar släpper hon ett träningspass och sen får jag nyttja det hela veckan, så bra. Om allt går som det ska så är tanken att jag ska träna 2 ggr/v med yoga, Ut och gå 3 dagar/vecka och träna mina ben 2 dagar i veckan. Håll tummarna att jag fixar det 😀

Under veckan som gott har jag fått äran att göra Tibetansk Facelift som lätt är min favoritbehandling att ge. Tänk att få ge massage i 50 min i ansikte, decoltage, nacke, axlar och överarmar. Alla 4 olika behandlingar ä ljuvliga på sitt sätt, både att få och att få ge.

Nu ska jag gå och städa lite bakom kassan på jobbet, en plats där allt hamnar och inget riktigt blir någon ordning på…

Ha en underbar dag!
Kram Mia

Morgonstund har guld i mun….. eller….. 

25 juni 2020

Att leva som jag, med en skada som gör att jag har ont hela tiden och är trött hela tiden, kan vara utmanande ibland. Jag har det bra, men jag måste hela tiden tänka ett steg till. Om jag ska klara av att jobba så behöver jag tid på mig att komma igång. Kommer första kunden kl 8 så behöver jag gå upp kl 6. Ska vi göra något roligt, så måste det passa in med vad jag behöver klara av dagen efter.

I början av mitt nya liv med skadan så var det lättare att klara av att balansera hur jag mådde, jag levde ensam så om jag var ut och dansade en hel natt så kunde jag bara ligga och ”dö” dagarna efter, för det var ingen som brydde sig. När jag träffade min man, blev livet lite annorlunda. Jag var sjukskriven när vi blev tillsammans så då kunde jag vila när han jobbade och vara trevlig när han kom hem.


Nu, när jag har drivit företaget i 15 år, fött 2 barn och snart ska fylla 50, så är det inte lika lätt att balansera….. Jag vill fortfarande göra allt, men måste vara lite mer eftertänksam. Det kräver att jag hela tiden måste tänka efter, det kan vara påfrestande framför allt när alla andra i min omgivning inte behöver tänka efter… Jag vill inte hela tiden tala om hur jag mår egentligen för då måste jag känna efter och det är tråkigt, men det gör det också svårt för nära och kära att förstå hur illa det är. Jag har svårt att säga nej för jag vill ju som sagt vara med på ALLT! 😉

Jag har ett jättebra liv och jag har världens bästa jobb, som jag troligtvis inte hade haft om jag inte skadat mig så jag är så tacksam. Behöver bara ibland få tala om att det inte alltid är helt lätt att vara jag….

Ha en alldeles underbar dag därute!
Kram Mia

Äntligen på väg tillbaka…

Äntligen på väg tillbaka… 10 juni 2020
Dessa två underbara varelser har inte lämnat min sida under de här dagarna. Det gör livet så mycket lättare att leva.

Får jag presentera Morriz (den grå) och Gurkan (den svarta)…..

Nu börjar livet se ljusare ut igen. Det bästa (för jag tycker verkligen att man ska leta positiva sakar med allt som händer) med ett djupdyk i träsket är efter, när allt börjar bli bättre, är att jag har det ganska bra mellan mina djupdyk. Tänk dom som har djupdyk jämt, jag har ju i alla fall hyfsat bra mellan mina skov och sköter jag mig så kommer ju skoven inte så ofta.

I går vilade jag mycket, kunde sitta i soffan, både ute och inne 🙂 det kändes skönt. Kunde vara uppe kortare stunder och var på gott humör. Visst skulle jag vilja kunna byta ut denna kropp, eller ialla fall nervsystemet, mot något som fungerar bättre. Men jag blir ju inte bättre av att tänka så så det är bara att bita ihop och gå vidare. Jag har klarat av denna dipp och tycker fortfarande att livet är så värt att leva. Känns skönt.

Idag ska jag försöka mig på en kort promenad och vila lite till så att jag kan börja jobba lite försiktigt i morgon. Jag har världens underbaraste kunder som ställer upp och bokar om sina tider när sånt här händer. Dom knorrar aldrig, utan låter mig få tillbaka energin i min takt. Jag älskar mitt jobb och mina kunder, dom har blivit som min familj. Min kontakt med yttre världen, min länk till mitt friska liv. När mina kunder är här så är jag frisk <3 vilket är fantastiskt.

Jag önskar att fler sjuka människor fick uppleva det jag får uppleva när jag träffar mina kunder. Det behöver ju inte vara så att alla måste driva eget, för det är inte alltid helt lätt, men om samhället såg potentialen i sjuka människor och accepterade att allas 100% kanske inte är friska människors 100%. För mig är mina 100% = 25% för en fullt frisk människa, men det är mina 100% och jag är jättebra på att få livet att funka på mina 100%, går jag över det, ja då blir det som i måndags…..

Jag var innan jag startade eget lunchavlösare i en butik. jag jobbade 2 tim/dag runt luchtid, ett helt perfekt jobb för mig. Tyvärr så lade butiken ner och då insåg jag att vilken otrolig tur jag hade haft när jag sökte jobb, att hitta den enda kvinnan i Borlänge som trodde på mig vi första försöket. För efter jag fick lov att sluta hos henne så var det ingen annan som såg min potential. Dom såg en 75% sjukpensionär inte en 25% frisk människa. Jag blev till och med uppmanad av Försäkringskassan (innan de nya reglerna) att söka full pension. Vilket hade varit förödande för mig. Det hade besparat mig en hel del, men inte varit bra för mitt psyke.

Jag hoppas att denna pandemi kan få våra ledare att inse alla människors värde och potential och ge SKOLA, VÅRD och OMSORG all uppmärksamhet. Skolan är en del av vår framtid, vården skulle vara mer effektiv och billigare om vi kunde jobba med förebyggande vård istället för akutsjukvård och om vi kunde se till varje människas potential istöllet för att jaga sjuka människor. Då skulle fler orka vara i jobb på den tiden som är deras 100%, vare sig det är 10%, 25%, 75% osv.

Nu blev det visst lite politik med här…hmmm… inte bra att få så mycket tid med en pigg hjärna och en inte lika pigg kropp… hahaha….

Ha en underbar dag
Kram Mia

Jag är inte överrens med mig själv…

8 juni 2020

Jag är oense, med mig själv…
Idag bestämde sig min kropp för att det var dags för en paus min hjärna däremot är just nu extremt produktiv och tycker att min kropp borde skärpa sig ialla fall när jag ligger ner. Så fort jag reser mig för att gå och ”pudra näsan” eller ta något att äta, då går hjärnan ner på lågvarv och kroppen känns som att den ska lägga av.

Nu har jag lagt ner mig igen och vips så är hjärnan igång. Jag har dock insätt att denna gången vinner kroppen och jag ger upp. Jag får ligga här och pilla naveln och försöka att underhålla min hjärna med något intressant tills kroppen känner att den vilat klart

Det är anledningen till att jag är sjukpensionär. Att jag har en kropp som inte orkar med hela tiden. Jag brukar vara bra på att balansera livet så att de här dagarna inte kommer så ofta, men denna gången blev jag nog lite för ivrig. Livet har ju så mycket underbart och roligt som man vill göra att det är svårt att säga nej☺️
Så idag kryper jag ner i mitt hål och tycker lite synd om mig själv, för att jag behöver det För om jag gör det idag så kan jag fortsätta att leva det fantastiska liv som jag faktist har någon annan dag när kroppen och huvudet håller lite mer sams

Ha en fantastisk dag
Kram Mia❤️

Kan inte leva utan….

6 juni 2020

Dagen efter….. 

Igår var jag till min underbara naprapat, Lina på Dalarnas Smärtklinik, för att släppa på en låsning som jag får lite då och då. Jag har i ca en vecka gått med en dragning i ryggen som ibland uttrycker sig som ett knivhugg där kniven sedan vrids om och gör så att jag får svårt att andas, typ…. Jag har lärt mig genom åren hur jag ska släppa på den värsta smärtan genom att ligga på spikmatta eller använda en spikboll, men låsningen, den behöver jag hjälp med.

Jag har genom åren stött på teraputer som verkligen förstår mig och som hjälper mig att överleva. Lina är en sådan terapeut, en fantastiskt lyhörd och inkännande naprapat som kan skratta med mig när jag behöver driva med mig själv för att orka stå ut och hon tycker inte synd om mig när jag behöver gråta ut utan hon tar mig för den jag är. När jag har ekonomisk möjlighet går jag till Lina varannan vecka, då hjälper hon mig att hålla mig i någelunda gott skick 🙂

Idag är det dock dagen efter….. det känns som att hon har kört över mig med en ångvält….. När Lina har lyckats släppt på kotorna som hon lyckades i går, ja då tar det några dagar innan jag kan röra mig normalt…hahaha…. Träningsvärken är brutal, men jag vet att på måndag, tisdag då blir det här superbra.

Jag önskar att det var så att behandlingar hade samma värde som värktabletter hos dom som bestämmer vad jag som skadad får ersättning för. Jag har i princip full ersättning (- högkostnadsskydd) för tabletter och jag kan få starka morfin tabletter utskrivna till mig, dom skulle definitivt göra mig mer smärtfri men vad skulle dom mer göra för mig, magsår, biverkningar och ev ett beroende, räcker det med i tablett idag så kan jag behöva 2 om något år och sen ökar det bara. Har sett det på nära håll när jag växte upp. Om jag fick gå på behandlingar regelbundet så skulle jag troligtvis orka mer och vem vet, kanske klara av att jobba någon timme till i veckan utan risk för biverkningar (som kostar vården multum) och ett bättre mående för alla, inte bara mig utan även dom runt mig.

Tack Lina för att du finns i mitt liv.
Ha en underbar Nationaldag!
Kram Mia