När man väljer att åka av motorvägen i Tyskland så får man åka igenom många mysiga byar. Det tar längre tid att komma från A till B men det är det värt. Vi gillar ju att åka bil så för oss är det inget problem, vi har dessutom lyssnat på Läckberg/Fexeus bok ”Box” nu när vi åker vilket gör att vi inte stannar så mycket för vi är fast i boken…..
Ungefär halvvägs till Melsungen så valde vi att köra på motorvägen för vi behövde komma fram till Jonathan.
Ställplatsen i Melsungen var fullbokad så vi valde att sova på ”Parkplatz Quillerwald” som ligger strax söder om Guxhagen. Om man googlar så får toaletterna på parkeringsplatsen ingen bra recension men när vi har varit där så har allt funkat och varit hyfsat rent. Jag har alltid eget toapapper samt våtservetter med när vi är på offentliga toaletter så för mig är det sällan problem. Denna p-plats har vi bott på de senaste gångerna vi varit i melsungen och bott i bilen.
På lördagen, efter att vi fixat lite med Jonathans rum, tog vi oss en liten tur för att visa min man en av de badsjöar jag och Jonathan åkte till i våras när jag var nere själv. Vi valde att åka till Singliser see som ligger nära Borken som ligger 2,5 mil från Melsungen. Vädret var varmt och solen sken. Min man fick en öl och Jonathan en pommes…. kan livet bli bättre. Skönt att ha någon med sig som kan språket även fast vår tolk inte tycker att det är så skönt…
Söndag = säsongstart och Hemmamatch mot HSG Dutenhofen
Som handbollsförälder får man ställa upp och baka till hemma matcher.
Vi är ju inte så ofta i Melsungen så denna gång var det vår tur. I mars när vi var nere gjorde vi en vanlig sockerkaka, men jag är inte säker på att den gick hem för inför denna gång fick vi denna bild av Mechthild.
Receptet fick vi på Tyska….. Dom gillar verkligen att utmana oss….
Som tur var kunde vi ge butikspersonalen receptet så hjälpte dom oss att hitta rätt ingredienser.
Tack och lov för google översätt…
Här är vårt försök att göra denna tårta. Det var en hyfsat vanlig sockerkaksbotten med smör, socker, vaniljsocker, salt, ägg och bakpulver. Smeten blev ganska tjock så jag fick smeta ut den på plåten. Vi gissade oss till att puddingkrämen var som vaniljkräm och den blandades ut med kvarg. Noppade, delade jordgubbar och över det en gelé gjord på saft och en färdigpåse.
Vi fick ju inte smaka innan matchen så vi visste inte hur den smakade innan vi lämnade iväg den, men under matchen så köpte min man en bit och den sålde slut så den kan inte ha varit alltför illa…
Tänk så roligt det är att få se Jonathan spela igen på plats liksom, som vi har längtat. Matchen var dock lite onödigt spännande. Halvtid var resultatet 12-12 och när slutsignalen löd var resultatet 22-21 till oss vi var så glada och slut efter en så spännande match, men en av våra spelare sprang ut 1 sekund för tidigt så vi blev för många på plan och det blev straffkast för motståndarna så glädjeruset slocknade lite men oavgjort 22-22 är inte illa för att vara första matchen på säsongen. Mer bilder från matchen hittar du under fliken foto-Handboll/sport.
Efter matchen fick vi träffa Jonathans flickvän för första gången. Vi visste att hon skulle komma till matchen men vi visste inte hur hon såg ut, så det var lite spännande att försöka klura ut vilken av alla unga flickor i publiken som var rätt. En mycket trevlig tjej fick vi träffa en kort stund och det ska bli roligt att få träffa henne lite längre någon gång i framtiden. Av någon anledning så var inte riktigt vi prio för vår son denna söndag em då han skulle spendera den med sin flickvän så vi fick lite egentid….
Vi bestämde oss för att åka till den andra sjön Jonathan och jag var till i våras, Edersee. När jag och Jonathan var där i våras så trodde vi att vi sett hela sjön, men det visade sig att vi tagit fel väg och kom då inte ända fram till själva dammen. De blå ringarna på kartan är så långt jag och Jonathan kom. Vägarna är härligt snirkliga och eftersom min man fick en öl när vi åt så får jag köra. Jag älskar att köra på krokiga vägar.
”Edersee, även känd som Ederstausee, är en reservoar på 11,8 km² i Waldeck-Frankenberg, Hesse, Tyskland som håller tillbaka uppskattningsvis 199,3 miljoner m³. Det har det näst största området och den tredje största volymen av alla reservoarer i Tyskland. Wikipedia ”
När vi åkt en bit så kom vi fram till det som Jonathan och jag missade. Vilket landskap, vilken utsikt. Magiskt. På höjden såg vi ett slott och vi bestämde oss för att åka dit.
”Schloss Waldeck vilar på resterna av en befästning från 1000-talet, som tornar upp sig över staden Waldeck, i distriktet Waldeck-Frankenberg i Hessen (Tyskland). Slottet ligger i norra delen av naturreservatet Kellerwald-Edersee, 120 meter ovanför Edersees norra strand, på en brant, skogsbevuxen klippa nära centrum av korsvirkesstaden Waldeck. Vilken bättre plats att ta i det vackra landskapet!
Tidigare säte och bostad för grevarna av Waldeck, befästningen användes senare som militärbaracker. År 1734 var det ett statligt kriminalvårdsanstalt och användes under de följande åren som statsarkiv, skogskontor och togs redan 1906 i bruk som hotell. Idag tillhör den Waldeckian domanial administration och är offentlig egendom.
I september 2009 öppnade hotelldotterbolagets tillverkningsföretag det nydesignade ”Hotel Schloss Waldeck”. Mer info på hotel-schloss-waldeck.de”
Vägen upp var intressant, första långa, branta uppförsbacken med vår bil. Av någon anledning så verkar trappor och uppförsbackar vara vår grej. Vi kom upp, bilen höll och utsikten var bedårande.
Klockan var runt 18 på en söndag när vi var där, så solen var snart på väg ner vilket gjorde att bilderna blev perfekta trots att jag tog dom med mobilen. En del av mig hade velat stanna här och se solen gå ner, men vi skulle tillbaka och eventuellt hämta upp Jonathan på vägen hem så vi bestämde oss för att åka vidare. Edersee är en ganska stor sjö och vägarna är inte stora så det tar lite tid att åka. Vi hade sett i appen park4night att det skulle finnas ställplatser runt sjön så vi siktade på att åka för att kika på de som låg på samma sida som vi var på.
Om vägen upp till slottet var intressant, så var vägen ner inte helt klar, men efter lite felåkning så hittade vi tillbaka ner till vägen som går runt sjön.
Vi hade kunnat stanna och tagit kort hela tiden för allt var så vackert, men vissa sträckor fanns inga bra platser att stanna på och andra sträckor så såg vi platserna för sent. Vi åkte till Scheid där vägen tog slut och vår plan var att hitta någon stans att stanna på där vi kunde vara tills Jonathan ville hem, men rastlösheten tog över (vi har nog inte kommit in i semestermood än) så vi valde att ta oss tillbaka mot Melsungen på småvägar.
När solen går ner i Tyskland så blir det mörkt, oavsett årstid så vägen hem var fantastisk och byarna vi åkte igenom såg mysiga ut, men vi borde åka samma väg igen när det är ljust så att man får se hur fina eller mysiga de är i verkligheten för vi såg endast det som var i strålkastarljuset på bilen. men vägarna var supersköna att köra, upp och ner och lagom kurviga…. en del av mig längtar tillbaka till tiden då jag körde motorcykel….
Måndag 11 sept 23
Idag är den fixardag, intyg från skolan, fylla på skafferi och frys åt Jonathan och ordna med sånt vi har svårt att fixa när vi hemma. Då Jonathan är i skolan och tränar så får vi inte träffa honom så mycket på vardagarna. Kvällen avslutades med middag och poker. Insatsen är hög, 2 godisbitar i första given för att fortsätta spela.
Vi väljer att börja vår resa redan ikväll mot Obersdorf. En bra start på vår semester….
Ha en fin dag.
Kram Mia