8 juni 2020
Jag är oense, med mig själv…
Idag bestämde sig min kropp för att det var dags för en paus min hjärna däremot är just nu extremt produktiv och tycker att min kropp borde skärpa sig ialla fall när jag ligger ner. Så fort jag reser mig för att gå och ”pudra näsan” eller ta något att äta, då går hjärnan ner på lågvarv och kroppen känns som att den ska lägga av.
Nu har jag lagt ner mig igen och vips så är hjärnan igång. Jag har dock insätt att denna gången vinner kroppen och jag ger upp. Jag får ligga här och pilla naveln och försöka att underhålla min hjärna med något intressant tills kroppen känner att den vilat klart
Det är anledningen till att jag är sjukpensionär. Att jag har en kropp som inte orkar med hela tiden. Jag brukar vara bra på att balansera livet så att de här dagarna inte kommer så ofta, men denna gången blev jag nog lite för ivrig. Livet har ju så mycket underbart och roligt som man vill göra att det är svårt att säga nej☺️
Så idag kryper jag ner i mitt hål och tycker lite synd om mig själv, för att jag behöver det För om jag gör det idag så kan jag fortsätta att leva det fantastiska liv som jag faktist har någon annan dag när kroppen och huvudet håller lite mer sams
Ha en fantastisk dag
Kram Mia❤️