12 april 2021
Vaknade idag och såg snön…. vilken tur att jag inte satte upp min Fatboy i helgen….. Snön är vacker men nu får den väl ändå vänta till november….
Jag har planerat en förändring i några veckor nu. Dags att återigen ta tag i att ta hand om mig och min kropp. Ställde mig på vågen i morse och jag har just nu 900 g kvar till 100 kg, inte undra på att kroppen inte orkar längre. Mina fötter skriker varje gång jag ställer mig på dom och mina knän gör så ont i trappor. Jag måste gå ner i vikt, annars kommer jag inte orka jobba längre och det vore en katastrof. När man har den kroppen som jag har så kan man inte träna sig ner i vikt utan jag måste på något sätt äta annorlunda. Jag använder mat som tröst och värkmedicin. Jag äter nästan aldrig värktabletter för det klarar inte min mage av, men mat, godis och annat onyttigt, det klarar den bättre. På något galet sätt så tycker jag att viktuppgång med alla problem som det för med sig är bättre än att få magsår om jag skulle välja medicin. Pest eller kolera….. vad skulle du välja.
Jag förstår att mitt ätande inte är sunt, men jag blir som en björnmamma som ska rädda sina ungar om du kommer i vägen, när någon i min närhet påpekar att jag borde låta bli att äta chokladkakan, chipspåsen (som jag inte ens gillar så mycket) eller ta en till portion. Jag är expert på att banta, har testat alla dieter och gått ner i vikt…. många gånger…. men har inte hittat något som funkar i längden för jag orkar inte hålla i. Det går bra 6 månader tills jag nått min trivselvikt, sen är det ju bara att börja äta och då slår det till och jag överäter.
Nu idag så ska jag testa några nya saker. Jag ska prova en ny diet, vet inte hur klokt det är än, men den ska, om jag klarar det ta ett år och då kanske jag har gått över någon sorts gräns så att kroppen vant sig med det nya och kan hålla sig där. Men jag ska också testa hypnos för att se om det finns något i mitt undermedvetna som triggar igång mitt ätande. Jag är både nervös och nyfiken, ska bli så spännande och se om jag kan slappna av så mycket att hon kan få mig dit hon vill.
Här är mitt mått på att jag sköter mig, de första 150 dagarna. En efter en ska klippas bort på vägen och förhoppningsvis är det en morot till att klara av det här….
Ha en underbar dag!
Kram Mia