Hur beskriver jag en människa som betytt så mycket för mig?
Jag är så tacksam över att våra föräldrar lät oss vara med mormor och morfar så mycket när jag växte upp. Jag har så många minnen med båda när jag var liten. Jag minns hur jag fick havregrynsgröt med en massa socker och mjölk (mormor lärde mig senare att ha honung istället för socker på gröten) och hur jag kunde få äta messmör med sked som godis. Hur vi fick sköta mormors och morfars pengar när de spelade poker, bingo och 500 (tror jag att det var) med sina vänner eller med mamma och pappa. Jag minns alla julbord nere i Stallarholmen på Värdshuset Gripen. Utflykterna till Hedlandet med fikakorgen.
När vi senare flyttade till Falun så de gånger man fick åka med mormor och morfar ingick minst 3 fikapauser. En vid Eken utanför Enköping, en vid Sillköparen i Sala och sista vid rastplatsen vid sjön utanför Hedemora. Sparkturerna ut till någon liten ö utanför badplatsen på Ytterselö. Promenadera efter lunchen lilla rundan och ibland även stora rundan beroende på vår dagsform.
När jag var 12 år så skilde sig mina föräldrar, de var aldrig ovänner och så här i efterhand så kan jag se att de båda gjorde sitt bästa för att vi skulle ha det bra utefter sina förutsättningar just då. Men när jag var 12 kändes det som att proppen drogs ur och då hade vi mormor och morfar som fanns där för mig och min syster.
När jag tog MC-kort när jag var 16 kunde jag själv åka till mormor och morfar, men man fick inte tala om att man skulle åka ner för då fick mormor migrän <3. Vilken frihet det var.
När jag var 18 började jag jobba i Södertälje vilket gjorde att jag bodde lite närmare mormor och morfar och kunde åka dit så mycket oftare. Både mormor, men framförallt morfar var en hejare på att supa ner min och syrrans pojkvänner. Morfar ville skåla hela tiden, men var en jäkel på att bita av supen så han var knappt påverkad medans vi fick släpa hem våra män…hahaha….
Alla var välkomna hos mormor och morfar och jag vet att många av våra vänner småler när de tänker på mormor.
1993 lämnade morfar oss alldeles för tidigt, då hade mormor och morfar varit gifta i 49 år.
Mormor är en av de starkaste kvinnor jag någonsin har känt. Jag kan verkligen se vart jag, min mamma och min syster har ärvt våran vilja att överleva när livet är tufft. När hon blev ensam fortsatte hon att sota skorstenen, rostskydda underredet på bilen, ta hand om veden, åka mellan Dalarna och Sörmland. Kortkvällarna med vännerna fortsatte och hon fanns där för oss hela tiden. Mormor har lärt mig laga mat genom telefonsamtal, hon har fått stått ut med att jag har tagit med mig kompisar då jag inte hade bil och det var lite krångligt att åka buss dit när jag var yngre och behövde skjuts på vinterhalvåret för att komma till henne och alla har varit välkomna. Det har även hänt att några av dom åkt dit utan mig när de varit i närheten av mormor.
Mormor har alltid funnits där för oss. Hon spelade finns i sjön med barnen när de var små och ju äldre de blev och kunde spela mer avancerat så har hon lärt dom nya spel som Gin rummy (har nog stavat det fel) och en patiens som man lägger med 2 spelare. Sista gången jag och mormor la den patiensen var när jag var nere hos mormor den 20 april i år, då såg hon knappt kortleken och jag fick hjälpa henne en hel del, men det gjorde inte så mycket, vi fick i alla fall spela kort.
Vad jag har förstått så låg mormor på sjukhus för första gången när hon ramlat och hennes höftkula gått av på mitten. Men det tog någon dag innan hon märkte att något gått sönder, då var hon typ 95 år och hon opererade sitt öga för gråstarr när hon var typ 98 år. Man får hoppas att man ärvt hennes gener….
Mormor sålde sitt hus och flyttade till lägenhet i mars 2009 då var hon 86 år och några år innan det så fick vi tvingas henne att inte gå upp på taket och sota skorstenen, men ibland undrar jag om hon inte smög upp ibland bara för att…
Mormor har alltid hållit på i trädgården så man var lite orolig att hon skulle sakna den när hon flyttade till lägenhet, men mormor har alltid anpassat sig och njutit av livet vart hon en har varit och lägenheten och balkongen var full av tomater och blommor, framför allt pelargoner. och det var viktigt att använda sjövatten när de skulle vattnas.
Mormor var under alla år som pensionär aktiv i PRO och det var alltid resor, till korven utanför Eskilstuna (tror jag att det var), båtturer till Mariefred och Strängnäs samt Ålandsresor över dagen höst och vår för att fylla på i skåpet, det var viktigt att ha något att bjuda på. Jag började åka med när mormor var runt 90 år då hon kände att det började bli jobbigt att hålla orienteringen på båten, jag fick äran att hoppa in när mamma inte kunde en gång och det slutande med jag, syster och mamma följde med och det blev vår grej. Sista resan vi gjorde var 2019 då var mormor 96 år.
Mormor var med om andra världskriget, levde i fattigdom, fick det bättre ekonomiskt, har varit bonde där hon och morfar plöjde och skördade med häst för att sedan uppgradera till traktor, hon har jobbat i butik och varit pensionär i typ 40 år. Mormor har fött 2 barn och haft 4 barnbarn och en massa barnbarns barn. Hon var gift i 49 år och har levt ensam i 30 år. Hon har varit med om att få gå till handlaren för att kunna ringa till att ha en mobiltelefon, lyssnat på radio genom väggarna när hon gick i skolan under kriget till att ha en platt tv på väggen. Har gått från att ha häst och vagn till att köra bil, har haft tältvagn och husvagn. Det hon har fått uppleva under sina hundra år är helt galet, den tekniska utvecklingen är ju helt galen.
Jag är så glad över alla år jag har fått med mormor och jag har älskat varenda ett av dom.
Greta Johansson
Född 31 oktober 1923
Somnade in 5 augusti 2023